söndag 2 juni 2019

Recept: Helstekt laxsida, ugnsstekt potatis, grönkålssallad & hemmagjord tzatziki!

Kära läsare,
Då var det dags för mig att komma igång här igen. Den här gången kommer jag inte utlova att jag ska skriva så och så många inlägg i veckan eller i månaden. Utan bara använda bloggen när jag känner att det finns något att skriva om.

Igår gjorde jag en omröstning på min instagram (@malinjhenaes) där jag frågade mina följare om dom ville ha receptet på den laxlunch som jag åt här om dagen. Detta för att det inlägget fick förvånansvärt mycket uppmärksamhet. Så här kommer det!

Helstekt laxsida, ugnsstekt potatis, grönkålssallad & hemmagjord tzatziki! 
6 portioner

Helstekt laxsida:
1 laxsida (ca 1 kg)
1 citron
salt & citronpeppar
Lägg laxsidan på en långpanna med ett bakplåtspapper under. Pressa sedan 1 citron över laxen. För mer citronsmak kan man använda sig av rivet citronskal. In i ugnen på 180-200 grader i 20 minuter.

Ugnsstekt potatis:
1,2 kg fast potatis
salt & peppar
Skär potatisen i klyftor. Lägg dom sedan på en långpanna med bakplåtspapper under. Salta och peppra. In i ugnen på 220 grader i ca 30 minuter.

Grönkålssallad:
6 stjälkar grönkål
6 sparrisar
6 rädisor
1 näve plommontomater
2 nävar färsk spenat
Dela grönsakerna i den storlek som passar. Blanda ihop och njut!

Hemmagjord tzatziki:
1 gurka
2 vitlöksklyftor
200 g grekisk yoghurt
salt & peppar
Riv gurkan grovt. Pressa i båda vitlöksklyftorna. Blanda sedan i yoghurten. Salta och peppra rejält. Låt stå i några minuter innan servering. 



Hoppas det smakar. 
/M.

torsdag 12 april 2018

10 saker ni (kanske) inte visste om mig

1. Jag lyssnar på musik hela tiden! Om man lyssnar på låten så kan man oftast förstå vilket humör jag är på.

2. Jag har opererat mig två gånger. Ena gången var akut (blindtarmen) och andra gången förminskade jag brösten.

3. Jag älskar att skriva, men har svår dyslexi. Tro det eller ej men att skriva är något av det roligaste och bästa jag vet. Dock tar det väldigt lång tid då jag oftast får läsa igenom allt 10 gånger innan jag kan publicera det.

4. Jag har svårt för när folk jag inte känner rör vid mig. Typ lägger en hand på ens axel eller något sådant.

5. Jag har fått söka asyl. Jag föddes med norskt pass och hade det fram tills för några år sedan då jag blev svensk. Då fick jag söka asyl för att få bli svensk.

6. Jag börjar gråta för minsta lilla. Det spelar ingen roll om det är en sorglig film eller om min hund är dålig i magen. Minsta lilla så gråter jag. Känslig? Ja, det kan man lugnt säga...

7. Jag har ätit antidepressiva läkemedel. Jag valde att sluta då medicinen gjorde att jag inte längre kunde känna något. Jag var verken glad eller ledsen. Då kände jag inte igen mig själv och valde att sluta. Den nya medicinen blev samtal. Att prata hjälper nästan alltid.

8. Jag älskar choklad. All typ av choklad. Mörk. Ljus. Vit. ALLT!

9. Jag har alltid velat skaffa familj i ung ålder. Inte längre. Nu vill jag försöka nå mina drömmar, resa och göra allt det där som ska göras först.

10. Jag lider av ätstörningar. Det är inget jag reflekterat över förrän jag förra året utbildade mig inom träning och hälsa. Det här kommer jag att skriva mer om i ett eget inlägg. Förhoppningsvis innan veckan är slut.


onsdag 11 april 2018

12 tips för dig som vill gå ner i vikt!

Nu tänkte jag att jag skulle dela med mig av mina 12 bästa tips om man vill gå ner i vikt. Det är utifrån mina erfarenheter och vad jag upplevt har fungerat allra bäst för mig. Alla är vi olika och reagerar olika på olika metoder.


1. Ät mindre kcal än vad du gör av med. Ja, för i slutändan så handlar det om att ligga på ett underskott i kcal. Dock ser jag inte att man ska lägga sig på ett ohälsosamt underskott. Jag vill helst att mina klienter ligger på ett så lite underskott som möjligt. Dom ska alltså kunna äta så mycket som möjligt, men ändå gå ner i vikt.

2. Låt det ta tid! Det tar tid att gå ner i vikt. Jag, och jag tror att många som vill gå ner i  vikt kan relatera till detta, vill helst tappa så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Det går att tappa många kg på kort tid, men det blir oftast inte så hållbart. Är man överviktig så har det troligen tagit några månader eller till och med år att komma dit. Då får man också räkna med att man inte kan komma tillbaka till ett "smalare jag" efter bara några veckor.

3. Ät bra och näringsrik mat. Vi har trots allt ett livsmedel som jag upplever att många är rädda för - potatis. Potatis är det livsmedel som mättar bäst. Var inte rädda för kolhydraterna. Dom behövs! Det mesta av kolhydraterna bryts ner i kroppen till sockerarten glukos, som behövs som energi till cellerna. Glukos lagras i musklerna och i levern i form av glykogen. Hjärnan använder glukos som bränsle och behöver ca 100g glukos om dagen.

4. Fyll upp tallriken med grönsaker! Grönsakerna innehåller inte jättemycket kcal men dom fyller ut magsäcken, vilket i sin tur leder till att vi känner oss mer mätta. Och inte minns finns där massor med fiber, vitaminer och mineraler.

5. Våga äta rätt fett. Den feta fisken, avokado, vegetabiliska oljor, nötter osv. Vi behöver få i oss fett för att kunna bygga upp och reparera kroppens celler. Det behövs också för att ta upp dom fettlösliga vitaminerna A, D, E och K.

6. Ät bra protein, men rätt mängd. Den feta fisken, fågel, bönor, ägg etc. Kroppen behöver protein för att bygga upp celler, för att bilda enzymer och hormoner. Livsmedelsverket rekommenderar minimum 1,1g protein per kg kroppsvikt per dag. För tränande individer eller äldre skulle jag rekommendera ett maxintag på 2g per kg kroppsvikt per dag. Många är rädda för att dom inte ska få i sig tillräckligt med protein men faktum är att nästan alla får i sig mer protein än de behöver. Protein finns i stort sätt i all mat i större eller mindre mängd. 

7. Kombinera styrketräning med konditionsträning! Konditionsträningen är bra för kroppens viktigaste muskel - hjärtat. Inte minst är den bra för fettförbränningen och den kan även komma att påverka din ämnesomsättning positivt. Styrketräning ser till att öka din muskelmassa - och nej du kommer inte att se ut som en bodybuilder om du börjar lyfta vikter ett par gånger i veckan. Däremot kommer du att få en ökad metabolism. Muskelmassa är mer energikrävande än fettmassa. Det innebär alltså att ju mer muskler du har på kroppen, desto mer kan du äta.

8. Drick INTE dina kalorier. Många tror att smoothies är jättebra om man vill gå ner i vikt. Så kan det också vara, så länge man inte känner att hunger är jobbigt. För ju mer flytande något är, desto kortare tid känner du mättnadskänsla. Låt säga att kroppen har en inbyggd sil - då tar det längre tid att försöka få igenom ett rågbröd därigenom än en smoothie. Våga äta mat och skippa alla smoothie och juice dieter!

9. Våga salta maten. Jag hör och läser ofta om folk som ska gå ner i vikt som slutar med salt helt och hållet. Det är inte så att saltet i sig kommer få dig att gå ner i vikt, men eftersom det pratas en hel del om det så känner jag att jag även vill ha med det som en punkt. I salt finns det natrium. Natrium är ett nödvändigt grundämne i kroppen som finns i kroppsvätskan utanför cellerna men även i skelettet.Det är också viktigt för syra-basbalansen och vatten - och saltbalansen. Balansen mellan natrium och kalium påverkar blodtrycket.

10. SOV! Glöm inte bort att sova. Utan sömn blir det svårt att gå ner i vikt. Jag själv har varit med om att jag tränat mycket, ätit mindre än vad jag gör av med och ändå inte gått ner i vikt. I det fallet handlade det om att jag sov dåligt och alldeles för lite. Amerikanska läkaren och överviktsforkaren Sanjay R. Patel, professor vid Case Western Reserve University i Cleveland har sammanställt studier och kommit fram till att kilona ökar när sovtimmarna minskar, framförallt hos kvinnor. Sömnbrist kan också leda till att man känner sig hungrigare, man kan bli slöare och man kan få en så kallad "bullmage".

11. Ta dina mått. För att hålla motivationen uppe är det viktigt att vi ser att det faktiskt händer något. Jag rekommenderar alla mina klienter att på något sätt mäta sig. Det kan vara allt ifrån att väga sig, mäta omkrets med måttband eller bara ta bilder. 

12. Disiplin! Hitta ditt varför. Varför vill du gå ner i vikt? Använd sedan det som din motivation. Bestäm dig sedan för att det är det här du vill. Var noga med kost och träning, men låt det inte gå över styr. Ät regelbundet och rätt, men våga unna dig om du blir bjuden på kalas eller fest. Eller så kanske du är som jag, att det är att våga säga nej tack som är problemet. Jag har upplevt att om jag blir bjuden på kalas/fest så säger jag hellre nej tack till att komma än att komma dit med egen mat eller bara skippa fika. Låt inte din viktnedgång hindra ditt sociala liv. Var öppen med vad du gör, det blir så mycket lättare då. 


Jag vill än en gång förtydliga att det här är min syn på hur man kan gå ner i vikt och det som har fungerat för mig. Det finns en väg för alla och det ska anpassas efter var och en. Jag är inte ute efter att skapa någon vikthets, men eftersom det här är mitt jobb så får jag ofta frågorna så kände att jag vill dela med mig till dom som verkligen behöver. Vill ni ha hjälp med detta får ni jättegärna kontakta mig! Jag jobbar med det här dagligen och den första frågan man bör ställa sig är om man verkligen behöver gå ner i vikt. 





/M.

tisdag 10 april 2018

När man vågar sänka muren och släppa in kärleken

WOOOOALAAA jag är tillbaka!
Det har hänt så mycket sedan jag skrev det senaste inlägget. Då var jag riktigt långt nere och visste inte hur flytten skulle gå. Jag hade varit med om massor av jobbiga saker. Allt var rätt kass. Så därför tycker jag att vi lämnar det. 

Som sagt, mycket har hänt. Jag och Marley har flyttat till Göteborg, jag har börjat jobba på Nordic Wellness, träffat på kärleken och vi har varit i Norge. Det känns verkligen som att jag för en gångs skull får vara lycklig på riktigt. Detta mycket på grund av det sistnämnda. Att träffa någon som jag verkligen tycker om gör mitt  liv så jäkla bra. Lite som att sväva på rosa moln. Han kom in i mitt liv och tog mig med storm.
Själva flytten blev jobbigare än jag trodde. Att lämna mitt trygga Anderstorp och inte minst familjen blev tufft. Någonstans har jag alltid haft dom där. Genom alla mina tuffa år i skolan, genom min viktresa, i medgång och motgång. Dom har varit min trygghet. Dom finns fortfarande kvar, men en bit bort. Att sedan bli ensam, när ensamhet kan vara något av det värsta jag vet, det var jobbigt. 
Nu fick jag ju inte vara ensam så länge. I ca 1 vecka fick jag bo själv, sen kom han in i mitt liv och har inte lämnat mig sedan dess. Lucky me! Jag som hade tänkt att det skulle bli skönt att få bo själv och tänka på mig själv. Ni som har hängt med och läst lite av mina inlägg vet ju att jag inte är så duktig på att tänka på mig själv. Det är jag inte nu heller. Nu har jag en annan som jag alltid sätter först. Och med tanke på allt han faktiskt gör för mig så gör jag det utan att ens tänka. 

För mig är det en otroligt stor utmaning, eller utmaning är kanske fel ord, men att släppa in någon efter så mycket svek som jag varit med om är inte lätt. Jag har ju trots allt varit singel i 2 år och tänkt mycket fram och tillbaka på hur jag någon gång ska kunna riva den mur jag byggt upp och bara våga. Jag har under det senaste halvåret haft kontakt med en kvinna i Halmstad som jobbar som coach. Hon ställer bara frågor och jag får svarar. Hon säger alltså inte vad jag ska göra utan det får jag själv komma fram till. Sen kan hon självklart ge tips, men det är mitt svar som blir handling. 
Vi har haft en väldigt öppen dialog om hur det här med tidigare relationer har sett ut och vad jag har varit med om. Jag kommer så väl ihåg när jag sa att jag inte ville träffa någon förrän jag jobbat såpass mycket med mig själv att jag kände mig redo att träffa någon. Hon svarade snabbt med frågorna "Vem bestämmer när du är redo? Och hur vet du när du är redo?". Det fick mig att tänka väldigt mycket. Hur ska jag veta om jag är redo om jag inte vågar att sänka muren? Det här samtalet hade vi någon vecka innan jag flyttade. Två veckor senare träffade Oskar, personen som jag numera är i ett förhållande med. Jag tog till mig hennes frågor, svarade att det är bara jag som kan bestämma när och våga. Jag vågade sänka muren och släppa in en annan människa. Jag kan inte påstå att det har varit lätt, men jag vågade och hur bra blev inte det då? 
Men nej, det har inte varit lätt, men jag har jobba med mig själv dagligen i över 6 månader nu. Jag har kommit väldigt långt och det är något som jag är väldigt stolt över! 

Varför jag delar med mig av detta är för att jag vill att andra som har varit med om otrohet, svek, sorg osv ska veta att det finns hopp. Det är okej att bygga upp en mur, men vem ska säga till dig att du är redo att sänka den? Och hur ska du veta om du är redo om du inte vågar ta chansen? Jag säger inte att man ska kasta sig in i nya saker direkt efter det att man varit med om något sådant. För mig tog det två år och hade inte min coach ställt dessa frågor hade jag inte släppt in O i mitt liv. Jag hade distanserat mig ifrån honom och suttit här idag, ensam och singel. Våga att kasta er ut i saker och låt inte idioter för ert förflutna förstöra er framtid!


Jag skulle vilja påstå att Amor för en gångs skull har träffat rätt!

/M.

lördag 13 januari 2018

Någonstans måste vi bara acceptera att situationen är som den är.

Nu är det länge sedan jag lättade på mitt hjärta för Er. Mycket har hänt sedan sist. Jag har avslutat samtliga utbildningar. Underbara utbildningar. The Academy vet vad dom gör och jag kunde inte valt en bättre skola. Jag fick verkligen underbara vänner under denna tiden och som vi stöttade varandra. Det var tårar av både glädje och sorg. Jag hade nog inte klarat mig igenom vissa dagar utan alla dom fina människorna som varit med under resans gång.

Efter avslutad utbildning valde jag att resa och samla massor av energi och få inspiration. Det blev två omgångar i Norge och två i Androrra. Två länder som är väldigt lika men ändå så olika. Båda är fantastiska på sina sätt. Väl hemma ifrån mitt resandet så hade jag konstaterat att jag inte kan stanna i Anderstorp längre. Jag vill se något nytt. Jag ville bort ifrån det gamla. Jag ville utvecklas inom det yrket som jag nu valt - hälsa! Det stod mellan Göteborg och Stockholm. Det slutade med att det blev Göteborg. En stad som ligger mig varmt om hjärtat. Jag valde att köpa en lägenhet mitt i smeten. Det kommer att bli kontraster att flytta från ytterkanten av Anderstorp till Göteborgs centrum. Tanken med flytten till Göteborg är inte att jag ska leva där resten av mitt liv. Det skulle aldrig fungera med tanke på vart jag trivs allra bäst - i skogen. Jag kommer dock inte ha så långt till slottsskogen, men det är ju inte riktigt samma sak. I samma veva som jag köpte lägenheten köpte jag min nya livskamrat - Marley. Han är en liten valp som snart är 5 månader.

Något som jag har slitit med den senaste tiden är ångest. Ångest inför flytten. Ångest inför det nya jobbet. Framförallt prestationsångest när det gäller jobbet. Jag vill ju ge alla allt jag kan och ibland så måste jag inse att det inte går. Jag hade nyligen ett föredrag då jag fick uppleva precis det här. Jag ville för mycket och det tar då ut sig i att jag inte klarar av att "prestera" så bra som jag hade önskat. Under detta föredrag fick mig även uppleva saker som jag inte trodde. Saker som gjort att jag ifrågasatt om detta verkligen är något jag vill jobba med. Jag älskar träning, kost och hälsa. Men jag vill inte bli påhoppad på det sättet. Jag vill bara dela med mig av min kunskap och ge alla en god förutsättning att leva ett hälsosamt liv. För det är något som alla förtjänar. För er som läst bloggen tidigare så vet ni att ångesten är något jag har kämpat med länge. Jag menar, hur vet jag att jag valde rätt när jag valde Göteborg? Vad händer om jag inte skulle trivas? Har jag tagit rätt beslut? En fråga som verkligen dyker upp, efter föredraget jag precis skrev om, är om jag verkligen har valt rätt yrke? Frågorna är många och jag kommer nog aldrig att få svar på dom. Iallafall inte den närmsta tiden. Något jag är väldigt bra på är att låta hjärnan spinna iväg. Någonstans måste vi bara acceptera att situationen är som den är, leva i nuet och inte låta framtiden hindra oss ifrån saker och ting. För ingen vet hur morgondagen ser ut. Hur ska vi då kunna veta hur framtiden ser ut?

Mitt i all förvirring kring flytt och nytt jobb så står jag här och försöker tänka på mig själv. För om inte jag mår bra så kommer jag med handen på hjärtat kunna säga att flytten inte kommer gå bra. Jag står idag i en situation där jag är väldigt splittrad. Jag trivs bra där jag sitter idag, trots en irriterande förkylning. För att inte tala om alla dom underbara människor som jag har runt mig. Har den senaste tiden träffat nya människor som jag är otroligt tacksam för. Någonstans måste vi alla se vad som är bäst för oss själva. Vad är det som gör att vi mår bra? Dom besluten vi tar, gör dom oss lyckliga? Om inte, vad skulle vi kunna göra istället? Ibland måste man bryta mönster, riva alla planer och bara tänka på sitt ego. Bara för att man skissat på livet och tänker att det är så man vill ha det så kan man inte skriva det i sten. Saker och ting förändras och ibland måste man bara gå ditt hjärtat leder en.

Igår satt jag och grubblade mer än någonsin över livet och allt som komma skall. Det fick mig att känna en känsla som jag tror många av oss kan relatera till. Jag kände att jag ville åka till ett ställe där jag inte hade behövt ta några beslut, där jag inte hade behövt känna eller tänka. Bara får vara jag. Jag tror inte att jag är den enda som tänkt den tanken. Visst hade ett sådant ställe varit underbart?

Vi lever  trots allt bara en gång, och varför ska vi då leva i tvivel? Våga kasta er ut i saker. Våga vägra tystnad. Våga ta chanser... För tar man inte chanser, så vet man heller inte hur underbart livet skulle kunna vara.

Ta hand om er,
Malin.


Norge.

Andorra.

Lägenheten.

Marley.

onsdag 7 juni 2017

Ett nytt kapitel i mitt liv - Halmstad!

Det har äntligen blivit dags för mig att avslöja för er vad "det nya kapitlet" i mitt liv kommer handla om. Det är nämligen så att jag kommer att spendera X antal veckor på västkusten, närmare bestämt - Halmstad. Där kommer jag utbilda mig till Cert. Kost & träningskonsult. Hur kul är inte det då?! Jag tycker det ska bli otroligt kul, men jag är samtidigt lite nervös för hur det kommer gå. Det kommer handla om 5 olika utbildningar. Redan på lördag påbörjar jag grundutbildningen, sedan är det träningsinstruktör, personlig tränare, kostrådgivare & sedan avslutar jag det hela med hälsokonsult. 

Så varför? 
Dels för att jag älskar att hjälpa andra, och vill se andra lyckas. Jag älskar att se folk pusha sig till gränser dom själva inte tror dom kan nå. Men framförallt gör jag det här för kunskapen. Jag vill ha kunskapen att hjälpa andra att nå sina mål med träning och sin egen hälsa. Så egentligen är svaret enkelt. Jag gör det för kunskapen.
Sen vill jag jobba med det jag älskar. Jag älskar träning. Enkelt. Självklart kommer det krävas mycket av mig för att jag ska kunna jobba med det på fulltid. En flytt är nästan ett måste, då det inte riktigt finns möjligheter att jobba med sånt i lilla Anderstorp. Jag kommer låta allt ta den tid det krävs. Jag ska inte stressa fram något. Men drömmen är helt klart att få jobba som Personlig Tränare och hjälpa folk att krossa sina mål och uppfylla sina drömmar! 

När kommer jag kunna börja jobba med detta? 
Jag kommer avsluta sista utbildningen i Oktober och kommer förhoppningsvis vara redo att köra igång med lite olika tjänster redan i November. Det beror helt och hållet på hur det går och hur min tävlingsdiet går. Annars kan ni räkna med att jag kan hjälpa er att uppfylla era nyårslöften 2018!

Men redan under utbildningen kommer jag behöva lite hjälp av testpersoner. När det blir dags för det kommer jag lägga ut det på instagram - så håll ögonen öppna. För er som inte följer mig där så heter jag - @malinjhenaes ! :) 



torsdag 1 juni 2017

Att ta sig ur en bubbla av ångest och nedstämdhet

God morgon från sängen!
Ja, trots att klockan har passerat 12 så har jag precis vaknat. Idag är jag ledig och kände bara för att sova ut. Det har blivit lite sådär med sömnen den senaste tiden. Efter att jag var i Norge konstaterades att jag hade en ny lunginflammation och luftrörsinfektion. Jag har käkat en ny antibiotikakur och den avslutades för 6 dagar sedan. Vilket betyder att jag fick börja träna igen igår, vilket jag också gjorde. Jag körde mitt första plyopass på 1 månad.. Jag kan faktiskt inte förstå att jag har varit konstant sjuk i 1 månad och inte kunnat träna. Det har varit ett rent helvete. Jag menar, för 1 månad sedan tränade jag 2-3 pass om dagen utan att tänka och jag käkade torsk som om det vore godis... 

Idag tänkte jag att jag skulle öppna upp mig lite mer för er - igen.. Jag avslutade min tävlingsdiet och gick in i en bubbla av ångest, nedstämdhet och med inställningen "nu kan du äta allt du vill för att må bra". Jag hamnade i gamla vanor då jag tröståt och såg mat, godis, kakor och SOCKER som min "räddning". Jag kan säga med handen på hjärtat att allt det där är ingen räddning. Det gör bara att den där bubblan av ångest och nedstämdhet kommer så tätt inpå dig att du nästan kvävs i dig själv. I söndags höll jag på att kvävas i mig själv. Jag bestämde mig för att ta tag i det som får mig att må bra - gå tillbaka till dieten. Varför? För att när man "går på diet" är det inga problem att tacka nej till fika och godis. Det är så lätt att säga "Nej tack, jag dietar". Folk förstår, och gör dom inte det så är det något i mig så säger att man fuskar inte på diet. Ni kanske tycket att det är konstigt att det krävs en diet för att jag ska kunna säga nej tack, men låt mig förklara. När jag mår dåligt så tröstäter jag. Så om någon frågar om jag vill hänga med till BK och käka så tackar jag inte nej, för det får mig att må bra där och då. Men i efterhand går jag runt och har ångest och mår skit. Går jag däremot på diet och har mina matlådor gjorda och allt annat är bara Nej Tack! Hela livet blir så strukturerat när man är på diet.

Efter att ha levt på mindre hälsosam mat sedan jag avslutade dieten så har jag mått dåligt av att ställa mig på vågen. Varje gång har det stått +. Det är inte något som direkt får mig att må bättre. Så jag har under de senaste 14 dagarna inte vågat ställa mig på vågen...  Jag gick upp 6 kilo på två veckor efter avslutad diet. När det då stod +6kg så slutade jag väga mig. Men idag gjorde jag det igen. Nu stod det äntligen minus igen. Jag har tappat 2,9kg av dom där 6. Det känns underbart. Nu börjar motivationen komma tillbaka igen, och inte minst min gamla disciplin. Jag får illa tvunget inse att det blir inga abs till sommaren, men vet ni vad? Det gör mig ingenting så länge jag mår bra och kan träna som planerat!

Så nu mina vänner är det dags för mig att köra lite cardio i form av plyo!

/M.