Efter avslutad utbildning valde jag att resa och samla massor av energi och få inspiration. Det blev två omgångar i Norge och två i Androrra. Två länder som är väldigt lika men ändå så olika. Båda är fantastiska på sina sätt. Väl hemma ifrån mitt resandet så hade jag konstaterat att jag inte kan stanna i Anderstorp längre. Jag vill se något nytt. Jag ville bort ifrån det gamla. Jag ville utvecklas inom det yrket som jag nu valt - hälsa! Det stod mellan Göteborg och Stockholm. Det slutade med att det blev Göteborg. En stad som ligger mig varmt om hjärtat. Jag valde att köpa en lägenhet mitt i smeten. Det kommer att bli kontraster att flytta från ytterkanten av Anderstorp till Göteborgs centrum. Tanken med flytten till Göteborg är inte att jag ska leva där resten av mitt liv. Det skulle aldrig fungera med tanke på vart jag trivs allra bäst - i skogen. Jag kommer dock inte ha så långt till slottsskogen, men det är ju inte riktigt samma sak. I samma veva som jag köpte lägenheten köpte jag min nya livskamrat - Marley. Han är en liten valp som snart är 5 månader.
Något som jag har slitit med den senaste tiden är ångest. Ångest inför flytten. Ångest inför det nya jobbet. Framförallt prestationsångest när det gäller jobbet. Jag vill ju ge alla allt jag kan och ibland så måste jag inse att det inte går. Jag hade nyligen ett föredrag då jag fick uppleva precis det här. Jag ville för mycket och det tar då ut sig i att jag inte klarar av att "prestera" så bra som jag hade önskat. Under detta föredrag fick mig även uppleva saker som jag inte trodde. Saker som gjort att jag ifrågasatt om detta verkligen är något jag vill jobba med. Jag älskar träning, kost och hälsa. Men jag vill inte bli påhoppad på det sättet. Jag vill bara dela med mig av min kunskap och ge alla en god förutsättning att leva ett hälsosamt liv. För det är något som alla förtjänar. För er som läst bloggen tidigare så vet ni att ångesten är något jag har kämpat med länge. Jag menar, hur vet jag att jag valde rätt när jag valde Göteborg? Vad händer om jag inte skulle trivas? Har jag tagit rätt beslut? En fråga som verkligen dyker upp, efter föredraget jag precis skrev om, är om jag verkligen har valt rätt yrke? Frågorna är många och jag kommer nog aldrig att få svar på dom. Iallafall inte den närmsta tiden. Något jag är väldigt bra på är att låta hjärnan spinna iväg. Någonstans måste vi bara acceptera att situationen är som den är, leva i nuet och inte låta framtiden hindra oss ifrån saker och ting. För ingen vet hur morgondagen ser ut. Hur ska vi då kunna veta hur framtiden ser ut?
Mitt i all förvirring kring flytt och nytt jobb så står jag här och försöker tänka på mig själv. För om inte jag mår bra så kommer jag med handen på hjärtat kunna säga att flytten inte kommer gå bra. Jag står idag i en situation där jag är väldigt splittrad. Jag trivs bra där jag sitter idag, trots en irriterande förkylning. För att inte tala om alla dom underbara människor som jag har runt mig. Har den senaste tiden träffat nya människor som jag är otroligt tacksam för. Någonstans måste vi alla se vad som är bäst för oss själva. Vad är det som gör att vi mår bra? Dom besluten vi tar, gör dom oss lyckliga? Om inte, vad skulle vi kunna göra istället? Ibland måste man bryta mönster, riva alla planer och bara tänka på sitt ego. Bara för att man skissat på livet och tänker att det är så man vill ha det så kan man inte skriva det i sten. Saker och ting förändras och ibland måste man bara gå ditt hjärtat leder en.
Igår satt jag och grubblade mer än någonsin över livet och allt som komma skall. Det fick mig att känna en känsla som jag tror många av oss kan relatera till. Jag kände att jag ville åka till ett ställe där jag inte hade behövt ta några beslut, där jag inte hade behövt känna eller tänka. Bara får vara jag. Jag tror inte att jag är den enda som tänkt den tanken. Visst hade ett sådant ställe varit underbart?
Vi lever trots allt bara en gång, och varför ska vi då leva i tvivel? Våga kasta er ut i saker. Våga vägra tystnad. Våga ta chanser... För tar man inte chanser, så vet man heller inte hur underbart livet skulle kunna vara.
Ta hand om er,
Malin.
Norge.
Andorra.
Lägenheten.
Marley.
