När man inte längre orkar med alla frågor...

Jag får väldigt ofta frågor eller kommentarer om att jag har levt som singel i nästan 1,5 år. Vissa anser ju att om man inte är i någon typ av förhållande så är man ensam med risk för att bli deprimerad, sjuk och allt möjligt. Så därför tänkte jag tillägna det här inlägget till att besvara detta.

Varför träffar du inte någon? Varför är du singel? Ska du inte träffa någon snart? Du borde träffa någon! Ja, listan kan göras lång. Det går inte en veckan utan att jag får höra något i den stilen. Det börjar faktiskt bli ganska jobbigt. Men svaret på allt detta är ganska simpelt. Jag kan inte släppa in någon annan i mitt liv förrän jag är redo. Jag kan inte låta någon annan försöka älska mig, när jag inte älskar mig själv. Jag vet att man inte ska säga så, men jag jobbar på det. Det är lite därför jag gör den resan som jag gör just nu. Jag ska göra något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag ska ställa mig på en scen i endast bikini och posera.
Jag vill visa för mig själv att jag faktiskt kan lyckas med saker och ting här i livet. Jag vill få en fit och snygg kropp som jag kan vara stolt över. Jag vill kunna prestera som jag aldrig gjort förut.
För hur ska man kunna låta en annan människa älska en som inte är villig att förstå vad personen älskar?
Jag vill kunna känna mig stolt över mig själv. Jag vill kunna älska mig själv, även på mina dåliga dagar. Jag vill sluta tänka så mycket negativt om mig själv. Med hjälp av den här resan kommer jag lära känna mig själv, älska mig på mina dåliga dagar och känna mig stolt när jag väl står där på scenen.

Men det betyder inte att jag den 19 juni, dagen efter tävlingen, är redo att träffa någon... För vet ni vad? Man ska träffa en person som man vill dela resten av sitt liv med. Som kan förstå att man är inom en bransch som kräver fokus på träning och kost 24/7. Att det är vad man lever för. Man ska träffa någon som man klickar med. Hur lätt är det att hitta sådana människor? Inte så lätt... Men framförallt - man ska låta kärleken komma till en, och kärlek tar tid och ska vara något fint.

Nu hoppas jag att jag kan slippa dessa frågor och att folk kan förstå att jag är ett ego med halvtidsstudier, halvtidsjobb och en tävlingssatsning som kräver ca 20h träning per vecka.

Förövrigt så har jag bokat in en resa till Oslo nu i helgen. Där är tanken att jag bara ska njuta, träna och självklart kolla på Oslo Grand Prix. Det ska bli extra kul eftersom min mammas kusin Kristoffer ska tävla! Kommer förhoppningsvis har tid att uppdatera med bilder och lite text därifrån. Om inte annat så hittar ni jämna uppdateringar på instagram (@malinjhenaes).

/M.

Läkaren har ringt: Imorse kom svaret på proverna..

God förmiddag!
Idag fick jag ett samtal från min läkare. Då berättade han att han fått svar på dom odlingar som vi tog i måndags (näsa, hals & blodprov). Svaret? Jag har gått runt i flera veckor med en bakterie som heter Moraxella catarrhalis. Det är otroligt skönt att äntligen veta vad det är som gjort att jag mått som jag har gjort. MEN det gör mig också väldigt arg och förbannad.
Onsdagen den 22 Februari var jag inne på Värnamo sjukhus för att jag hade feber, ont i halsen och att mitt nervsystem i nacke/rygg inte fungerade plus att jag hade frossa. Läkaren kände och klämde lite och skrev ut lite morfin som jag skulle ta vi behov. Det behöves maxdos kan jag säga. Han tog alltså inga prover (blod, nästa, hals - INGENTING). Några dagar funkade det med morfin och jag försökte träna igen. Men kände att kroppen inte ville som jag ville. Något var fel.
Jag gick ytterligare några dagar med det här och den 13 Mars ringde jag 1177 för att rådfråga dom vad man kan göra, för det blir ju inte bättre. Damen som svarade dumförklarade mig och tyckte att det var konstigt att jag ringde 1177 för en LITEN förkylning. När jag sa att jag haft besvären i över 2 veckor så började hon prata om att det är lätt att säga det och att hon inte alls trodde på att jag haft det i 2 veckor, och att det är säkert inte var någon större fara med mig. Jag blev nästan lite förbannad och ifrågasatte hur f*n hon kunde säga det utan att ens ha undersökt mig. Hon blev ställd och tyckte att om jag nu hade en känsla av att det var något annat så kunde jag ju alltid åka ner och sätta mig på vårdcentralen. NEJ TACK! Tror aldrig att någon tagit mig seriöst på vårdcentralen.
Jag gick hem och la mig på soffan med smärtstillande, halstabletter och nässpray, som dom tyckte på apoteket. Det gjorde mig något bättre inför helgen. Ni kan läsa förra inlägget för hur jag mådde i helgen och när det verkligen small till.

Jag är så otroligt tacksam att jag har en så fantastisk läkare hos Specialistläkargruppen Achima Care i Växjo. Det första han sa var att vi ska ta alla möjliga prover så vi får veta vad det är. Nu äter jag antibiotika i 10 dagar och sen ska allt vara borta. Men mina kära vänner... Bakterien Moraxella catarrhalis är en väldigt sällsynt bakterie. Jag vet inte om dom inom landstingets sjukvård (framförallt Värnamo sjukhus & de som jobbar på 1177) inte känner till dom sällsynta bakterierna. Jag vet inte varför man inte kan ta sig tiden att ta några enkla prover för att hjälpa sin patient. Hur svårt kan det vara?

 /M.

En helg fylld med glädje, kärlek och familjen - men som avslutas på värsta tänkbara sätt...

Jag har länge tänkt att jag ska skriva ett litet inlägg här. Dels om hur det var nere i Lund och dels lite ang mitt hälsotillstånd. Jag kan ju börja där jag slutade förra inlägget. För i torsdags kände jag mig helt frisk igen, så jag beslutade mig för att köra ett väldigt lugnt pass på gymmet innan jag skulle jobba några timmar. Det kändes bra.
I fredags åkte jag till Lund för att hjälpa min bror Axel och hans sambo Hanna inför dopet på lördagen. Vi var där strax efter 12 och höll på till ca kl 20. Sedan åkte jag vidare till hotellet för att bara ta det lugnt och njuta av en kväll i Elite Hotel Ideons svit. Det blev lite käk i sängen där jag kollade på tv, sedan förflyttade jag mig till badkaret för ett varmt bad.
När jag vakande upp på lördagen så tog jag det bara lugnt. Jag åt frukost och sedan la jag mig i sängen igen för att kolla på Ski Classics - Birkebeinerrennet. Det lyckades jag såklart somna ifrån. Så när jag vaknade var det lite småstressigt då jag hade planer om att hinna med en snabb shoppingrunda innan jag skulle börja fixa mig. Men jag hann!
Hela dopet och den lilla tillställningen efteråt var helt fantastisk. Brorsan och Hanna hade fixat allt så perfekt för lilla Viktor, som jag förövrigt fått äran att bli gudmor till. Det känns väldigt stort och jag är en väldigt stolt gudmor till den lilla filuren! Efter dopet åkte jag med mina föräldrar in till Grand Hotel för att umgås lite med min morfar och hans sambo, som jag sällan träffar eftersom dom bor i Norge. Där var även min Faster och hennes man. Vi hade det väldigt trevligt och det blev verkligen en toppendag! 

 

 En bild på mig innan avfärd mot dopet.

 

 En bild ifrån dopet (PhotoCred till Ida Strid)

Men så kom söndagen. Jag vaknade upp på hotellet och kände mig lite extra trött. Jag sov en extra timme innan jag bestämde mig för att käka lite frukost. Efter det var det dags för utcheckning. Jag hann med att svänga förbi brorsan en sista gång innan det var dags för hemfärd. När jag kört halvvägs så börjar jag känna mig otroligt trött, nästan lite tung i huvudet. Efter en Nocco med lite koffein i och lite mat så lyckades jag ta mig hem. Fix och trix sedan var det dags för handboll. Jag känner mig fortfarande inte sjukt, utan bara lite trött och nästan lite migränhuvudvärk.
När jag kom hem ifrån handbollen så small det till ordentligt. Huvudet exploderade jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Efter att ha kollat på allt som rullar på tvn på söndagskvällen så tog jag mig till sängen.

Igår hade jag en tid hos Specialistläkargruppen Achima Care i Växjö. Det skulle egentligen bara vara en rutinkontroll eftersom jag (som jag skrivit tidigare) äter starka mediciner, så vill dom ha koll på mina värden mm. Jag insåg redan på söndag kväll att jag inte skulle vara kapabel att köra till Växjö. Så jag ringde min underbara faster Karin som var så snäll och ställde upp. Det är verkligen GULD att ha familj som hjälper när man verkligen behöver det!
Väl framme i Växjö konstaterade min läkare att jag har en kraftig bihåleinflammation, tendens till både halsfluss & öroninflammation samt att det kan ha gått ner något i lungorna. Det var både skönt och ledsamt att få reda på det. Skönt för att jag äntligen kan få lite antibiotika och annat så att jag snart blir frisk, men också ledsamt för att jag verken kan jobba eller träna fullt ut. Allt jag kan göra är lugna promenader, tills dess att jag känner mig 110%.
Men efter två hela dagar med antibiotika så börjar det kännas väldigt mycket bättre och jag börjar se ljust på det här med tävlingssatsandet igen. Ett tag trodde jag nästan att jag skulle ge upp, men med lite peppande ord från världens finaste coach så fick jag fokuset på rätt saker igen. Vill också tacka mina underbara tjejer i teamet som har peppat mig så mycket under dessa 3 veckorna som jag knappt kunnat träna. Har alltså tränat 3 pass istället för 30.. Ja, ni förstår.

Nu hoppas jag iallafall att jag snart är 110% igen så jag kan börja träna. Jag ska försöka bli duktigare på att uppdatera bloggen nu när jag frisknar till.

/M.

En tyngre frukost..

Nu kära ni, nu börjar jag äntligen känna mig bättre! Jag har inte haft någon feber på ca 48h, knappt någon snuva och inte ont i halsen. Är så taggad på att få komma tillbaka starkare och mer motiverade än någonsin under denna diet. Jag har beslutat mig för att ta en lugn promenad idag för att få lite luft i näsan, imorgon ska jag tillbaka till jobbet (en dag) innan jag åker vidare mot lund.

Under tiden jag har varit sjuk och haft extremt ont i halsen så har jag inte kunnat äta. Det har varit jobbigt, väldigt jobbigt. Men det var en lycka att idag vakna upp och kunna äta en god frukost igen OCH att känna smaken på det man äter. Det blev, som alltid, en tallrik gröt. Tänkte dela med mig av mitt lilla "recept" eller hur jag gör den. Det är inget konstigt egentligen, men det är en del som frågat. Här kommer det:

Ca 1dl ekologiska havregryn
1 dl vatten
1dl bär (brukar ta blåbär)
En påse Tyngre proteinpulver kladdkaka
En nypa havssalt

Blanda vatten, havregryn och salt - koka eller värm i mikron.
Blanda i blåbär och proteinpulvret.
Färdigt :)

Själv så brukar jag dricka en kall Nocco till, helst med koffein eftersom jag är en tröttmössa på morgonen.

Tårar, tvivel och frustration...

Då känner jag att det är dags för ett litet inlägg här igen. Jag hade så gärna velat skriva massor med positiva saker, men tyvärr så finns det inte mycket positivt just nu. Känns som att jag har kommit in i en svacka fast ändå inte. Jag har blivit sjuk igen. Igen. IGEN!
Efter mitt födelsedagsfirande i Göteborg med burgare osv så har min kropp spelat mig ett spratt. Jag har varit sjuk, sen blev jag frisk och fick vara det i knappt en vecka innan jag fick en riktigt hemsk förkylning. Jag har så mycket hunger efter att få träna, men jag får inte. Det är frustrerande. Kosten är inget problem och trots att jag är sjuk så håller jag den. Men det räcker inte. Jag kommer inte till scenen utan träningen.

Det har varit mycket tårar den senaste tiden. När jag äntligen känner att jag har vilja, motivation och styrka inom mig så får jag mothugg. Varför ska min kropp sätta stopp för mig? Varför jag inte inte bara få vara frisk? Jag är så ledsen att jag inte kan få göra det jag vill. Jag mår dåligt över att jag inte får träna. Jag börjar tvivla på mig själv även om jag vet att jag kommer starkare tillbaka. Det är inte många veckor kvar nu. Det är inte ens 100 dagar. Jag kanske stressar i onödan men det här är så fruktansvärt frustrerande.

Nu är det inte bara träningen och mitt tävlingssatsande så blir lidande.. För vem kan jobba när man är sjuk? Inte jag iallafall. Man kan inte gå runt och hosta och snora på en konditori. Det funkar inte.
Så istället för att jag har fullspäckade dagar med träning, jobb, träning och plugg så blir det förhoppningsvis lite plugg..

/M.