I slutet av sommaren hände det mycket i mitt liv. Mycket som gjorde att jag började må sämre och sämre. Än en gång hamnade jag i en sådan där jävla svacka. Den här gången började jag även att smågnabba lite med de två personer som jag känner att jag verkligen kan säga allt till. Två personer som är väldigt viktiga i mitt liv. Så i samband med att jag gjorde mig ovän med dom så började jag se ganska mörkt på allt. Ja, nästintill svart. Samtidigt var det personer som inte vill mig väl, som än idag inte vill det. Trots att jag aldrig gjort något mot dessa personer. Som vanligt så försökte jag äta bort problemet, och allt som hade med träning att göra, det var inte ens att tänka på. Jag hade fullt upp med att bara ta mig upp ur sängen. Personer i min närhet kunde känna av att jag var helt frånvarande.
Men så kom den dagen då jag ställde mig på vågen och den visade +12kg. 12 jävla kg. Vad fan hände? Hur är det möjligt? Jag blev förbannad och jävligt besviken på mig själv. Ledsen. Hur kunde jag låta det gå såhär långt än en gång? Jag kände mig misslyckad. Helt åt helvete misslyckad. Ska jag behöva börja om från början än en gång? Orkar jag verkligen det här? Jag har gjort det förr och ska göra det än en gång.
Jag tog tag i kost och träning. La upp veckan så att allt kretsade kring att laga mat och träna. Jag menar, det är ju vad jag brinner för och älskar att göra. Så det är inte så svårt att få tillbaka kärleken till det. För att få en riktig boost så åkte jag iväg till de norska fjällen en vecka för att bara träna och inte äta annat än nyttig mat. Så otroligt enkelt att göra det med den naturen och luften som är där uppe. Det var verkligen vad jag behövde. Livet började hitta tillbaka till sitt riktiga jag.
Jag har dock INTE slutat käka pizza, choklad och andra sådana där grejor som man inte ska äta dagligen. Den stora skillnaden är att jag unnar mig det på helgerna om jag har gjort mig förtjänt av det. Det händer att det blir på vardagen också, men det är inga stora mängder. Det viktigaste för mig är att jag inte har någon ångest över att jag äter det. Det är ju faktiskt något jag har jobbat med under många många år. För mig hängde ångest ihop med mat, så är det inte längre.
Nu har jag tappat 9 av 12kg, vilket jag tycker är jäkligt bra på 6 veckor. Jag har kommit in i det här och det går som på räls. Jag vaknar strax efter 06:00. Jag går ut och gör mina km innan frukost. Åker till jobbet. Åker till gymmet och gör mina timmar. Att sedan ha disiplin att hålla en helt ok kost, det är A&O. Men jag har lyckats. Förut har jag tagit hjälp av kostrådgivare och fått kostscheman. Att bryta ett så ohälsosamt liv och gå direkt på helt clean, det har aldrig fungerat för mig. Under de här 6 veckorna har jag plockat bort lite och lite. Inte bara kapa rakt av. Nu står jag där och käkar helt clean på veckorna och unnar mig på helgerna. Det fungerar för mig. Alla är vi olika.
Men som jag nämnde i början så var det två personer som jag smågnabbat med som jag verkligen inte kan leva utan. Dessa personer är idag tillbaka i mitt liv och gör att det för mig är mycket mycket lättare att få ihop kost och träning. Mår jag bra så är det lättare för mig att få mig själv att må ännu bättre.
Mina dagar ser ut såhär: Träna - Äta - Jobba - Äta - Jobba - Äta - Träna - Äta - Sova!
Btw, så käkade jag en pizza igår och det var sjukt gott. Idag är en ny dag, ny vecka och nya möjligheter. Inte jättetaggad på att jobba, men jag ser verkligen fram emot dagens andra träningspass.
Nu hoppas jag att ni får en jättebra dag och glöm inte bort att sprida kärlek. Måndagar är oftast inte så roliga. Så skicka en komplimang till någon i din närhet. Det kan göra deras dag!
/M.
