Årefjällsloppet 3.5

För 1,5 vecka sedan bestämde jag mig för att tävla i längdåkning för första gången sedan 2012. Jag bestämde mig för att köra 35km i Åre. 

2012 åkte jag tjejvasan. Något jag aldrig kommer glömma. Jag åkte helt otränad och överviktig. Då vägde jag 20 kg mer än det jag gör idag. Jag tänkte hela tiden på hur j*vla ont jag hade, men att jag var tvungen att ta mig till mål. Smålänning som jag är så fanns alltid tanken där "Du har betalat för det här så det är bara att gå i mål!" Sagt och gjort. Jag kom i mål på tiden 3.17.11. Vilket jag tyckte var SÅ pinsamt. Som 12 åring körde jag kortvasan på 2.50.51. Så ni förstår ju, jag kunde inte ens slå min tid som jag körde på samma sträcka som 12 åring. Men vad hade jag förväntat mig... Otränad och små mullig. 

Som de flesta vet så har jag under dom senaste åren haft problem med både det ena och det andra. Det som har fått mig att må hyffsat bra under denna tiden har ju varit träningen. Så den 28 februari i år bestämde jag mig för att börja åka skidor. 

Jag har kommit upp i över 2100 minuter de senaste 30 dagarna. Det är jag jäkligt nöjd med! Trots sjukdom (borta 5 dagar) och blindtarmsoperation (borta 7 dagar).

Så då kom jag på den underbara idén att jag skulle åka Årefjällsloppet 3.5. Så i onsdags rullade bilen mot Åre med pappa och Majken. Vill tillägga att om jag någon gång ska åka Årefjällsloppet igen så är det flyg som gäller! Fy.. Träsmak i röven DeLuxe! 

Väl uppe i Åre så var det våfflor för hela slanten. Våffeldagen hjärta mig. 

Torsdagen var det dags för skidtest och kolla lite på start och mål. Resten av dagen åt jag. Så mycket som jag åt i torsdag har jag inte ätit på år och dagar. 

Fredagen kom - tävlingsdagen. Jag var faktiskt mest nervös över att jag inte skulle komma i mål. Jag åt frukost. Åkte till starten. Försökte att tänka på allt annat än att jag skulle åka en 27 km bana i Vålådalen, upp och ner för Ottfjället + 10 km. Tycker jag lyckades ganska bra fram tills dess att jag knäppte på mig skidorna. Då började jag tänka "varför gör jag det här" "ångest ångest ångest". 

Sen gick starten och det var bara att köra på. Som jag misstänkte så skulle jag sprungit lite mer innan start. Jag tappade extremt mycket upp till toppen. Det var snökaos och jag försökte att hitta något positivt i det hela - men lyckades inte så bra. Tänkte bara: Kör på så kommer du i mål snabbare och kan få komma hem och duscha. 

Väl uppe på högsta punkten så svepte jag två glas RedBull och sen ville jag egentligen bryta. Kände inte alls att det var kul att åka skidor. Såg att det var flera som bröt uppe på toppen. Då kom smålänningen fram igen. Jag skulle i mål. Jag skulle åka varje meter. Jag skulle gå över den där förbannade mållinjen. 

Mitt mål var att komma i mål. Ett mål jag aldrig trodde jag skulle klara var topp 100. Väl över mållinjen. Helt slut och full av snö så kollar jag på klockan - 2.21.36,7. Jag kunde inte förvänta mig en bättre tid med tanke på all snö och skit. Så kollar jag upp på resultattavlan och ser att jag blev 45:a. Det var trots allt inte så dåligt. Iallafall med tanke på att jag inte tränat för det här längre än en knapp månad. 

Summan av kardemumman: Jag är helt ok nöjd och är väldigt taggad inför sommarens träning. 

Jag orkar inte skriva mer just nu men kommer lägga upp lite bilder ifrån Årefjällsloppet 7.5 och banketten.

Missing People Sweden - hjälp!

Snart har jag haft körkort i 2 år. Jag tog det i Vetlanda och pluggade på Bohmans Trafikskola (bredvid stadshotellet). Nu läste jag att Nicklas, som äger trafikskolan, har en son som är försvunnen. 

Nu har även Missing People Sweden gått ut med information om Michael (som sonen heter). 

Under den veckan jag var i Vetlanda och pluggade fick jag köra många lektioner med Nicklas och han var hur snäll och go som helst. Nicklas hjälpte mig att ta körkort och nu vill jag hjälpa honom så att han får hem sin son igen. Så snälla alla ni som bor i Vetlanda eller i närheten, om ni ser eller hör någonting om Michael - kontakta polisen! Om nu bor i Vetlanda - delta i letandet! 

Mer info om letandet mm finns på Missing People's Facebook. 

Från Missing People's Facebooksida: 

JÖNKÖPING/VETLANDA: Har någon sett 20-årige Michael som är försvunnen sedan den 22 mars, då han senast sågs vid 01-tiden.

Michael är 180 cm lång och har normal kroppsbyggnad. Han var vid försvinnandet klädd i blåa jeans, vit/beige tröja och ev blå tröja.

Har du sett Mikael eller har du information som kan leda till att han återfinns, ring polisen på 114 14.

Onödigt pass, men ändå så viktigt.

Äntligen ska jag få sova i en säng igen. Jag är överlycklig och hoppas på att få sova ut ordentligt imorgon. Känner hur trött jag är i hela kroppen. 

Dagens pass blev inte rullskidor. Jag har varit frusen hela dagen så kände inte för att rulla ut i stormen. Jag har lätt för att börja frysa när jag lägger om min kost och det är precis vad jag gjort de senaste dagarna. 

Istället så försökte jag vila och ta det lugnt hemma. Tänkte att jag kunde få ha en vilodag iallafall.. Men det ville inte mitt huvud (& med tanke på hur jag mår just nu så är det bäst att ta ett litet träningspass för att dämpa ångesten mm). Så jag begav mig mot gymmet och lyfte lite skrot och sprang intervaller. Ett riktigt gött pass faktiskt. Hade det inte varit för att jag skulle hem och kolla på Wallander så hade jag nog stått på löpbandet fortfarande. 

Trött, tröttare - Malin

Nog om dagen idag. Imorgon ska jag jobba, städa och sen ska jag iväg och få fina naglar hos Emelie (Beauty by Em).

/M.

...

Noll kontroll..

Då var det dags igen. Efter ett långt uppehåll härifrån så ska jag nu försöka att blogga som vanligt.

Inatt har jag inte sovit som en sten precis. Jag har sovit på en madrass bredvid min nyopererade kanin nu i tre dygn. Inatt somnade jag 4:30 och vaknade 07:00. Inte direkt vad jag behöver. Så med 3 nätter utan någon vidare sömn så har jag bestämt mig för att flytta upp till min säng igen. Jag må bara djurvän, men jag måste få sova.. haha!

Så nu är hela familjen ute på något bus. Mamma och pappa är ute med Charlie, Axel & Hanna är ute och testar lite rullskidor och Majken tränar. Så nu när jag har huset för mig själv så passar jag på att vila lite (innan mitt pass).

Idag blir det troligtvis ett sista långpass på rullskidorna innan loppet på fredag. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska köra imorgon också, eller om jag ska vila.
Jag väntar fortfarande på besked om hur lång distansen blir på fredag. Jag vet bara att Årefjällsloppet 75 inte kommer vara 75 km och är flyttat till Vålådalen. Det kanske jag skrev igår men jag minns inte riktigt vad jag skrev igår. Det var ju mitt i natten..
Annars så börjar jag bli äckligt nervös nu. Jag vill gärna ha full kontroll över allt (boende, resa, loppet osv) nu har jag noll koll. Jag hoppas att nervositeten kan låta mig vara, iallafall till torsdag!

/M.

Födelsedag. Vasaloppsveckan. Rullskidor. Ätstörningar. Årefjällsloppet.

Nu var det länge sedan sist. Jag har länge tänkt att jag skulle försöka skriva, men tiden har varit knapp. Mitt minne är ju inte det bästa så jag ska försöka att sammanfatta dom senaste veckorna med en inte allt för knäpp text.

Jag la märke till att jag inte uppdaterat bloggen sedan innan min födelsedag, så jag får ju säga grattis till mig själv, haha. Jag hade en helt underbar födelsedag uppe i Falun där jag kollade på 3 milen med mamma, pappa samt några män från Etixx. Det var helt magiskt. Stämningen och allt, det var helt super. Jag träffade även Emil Jönsson och passade på att ta en selfie med honom.

Efter en heldag på lugnet så åkte vi tillbaka till lägenheten där vi bodde. Där fick jag en underbar födelsedagspresent av mamma och pappa. Det blev en resa till London. Så jäkla fint! En mor och dotter weekend (pappa får inte följa med, hihi) 

Med lite puder på näsan och en snygg outfit så begav vi oss mot centrum för att möta upp grabbarna grus från Etixx igen. 

Kvällen började med ölprovning, vilket var väldigt spännande för en som nästa aldrig dricker öl (eller alkohol överhuvudtaget). Tro det eller ej - jag tyckte faktisk att någon av sorterna vi smakade på var god. Jag hade bestämt mig för att inte dricka så mycket, trots att jag fyllde 20. Men.. Jag började dagen med att öppna en skumpa efter att det blev norsk seger (damernas 3 mil). Sedan blev det en Smirre, kanske två. 1 stor öl innan ölprovningen. Ölprovningen. Och sedan 2 glas vitt till maten. Ni fattar. När man aldrig dricker så kände jag att det var lite väl mycket. Fyller man så fyller man. Jag hade iallafall spridit ut det på en eftermiddag/kväll. 

Vi kollade även på 5 milen dagen efter. Då var jag lagom trött i skallen. Tur att jag kunde sitta ner på läktaren! Sedan rullade bilen mot Sälen & Vasaloppsveckan. 

Jag åkte inga lopp i år. Jag baralangade åt Etixx Ski Team och fotade lite. Jag passade även på att träna en hel del. Men om jag ska skriva om hela veckan i Sälen så kommer jag kunna skriva en hel bok, vilket jag inte känner att jag orkar just nu. Därför kommer det en "bildbomb" istället!

Underbara förhållanden i Smågan 

Snygg bild på mig från ett av passen

Underbara förhållanden igen

Martin visar hur han tänker se ut i spåret, Jonas vet jeg inte riktigt vad han gör...

Kalle kollar så att allt blir rätt när Jonas vallar

Etixx Ski Team - Vasaloppet

Team Coop - Vasaloppet

Grabbarna i Etixx Ski Team efter Halvvasan (2:a, 3:a & 5:a)

En selfie innan ett 4h pass

Majkens målgång - halvvasan

Majken fotar sina skidor

Etixx Ski Team innan Halvvasan

Skidtester

Vasaloppet 2015

Vasaloppet 2015

Vasaloppet 2015

Väl hemma så hann jag med några träningspass på rullskidor innan jag insjuknade i världens j*vla förkylning.. Inte jättekul, men sånt är livet. För att bli av med det så fort som möjligt så åkte jag till specialistläkarna och fick antibiotika. Den har gjort det den ska och nu är jag tillbaka igen. 

Nu känner jag ändå att jag måste skriva av mig lite skit, även om jag kanske inte borde. Men jag är ju känd för att säga vad jag känner osv. 

Jag har gått upp 10 kg sedan jag började äta mina ångestdämpande och antidepressiva tabletter. Vilket jag inte har mått så bra av. Jag hade ett stort problem när jag började med medicinerna, och det var att jag hade ätstörningar. Det kunde gå dagar utan att jag åt. För att bota detta fick jag då min medicin som skulle öka min matlust - ja ni fattar. Den ökade så in i bänken. Jag flög upp 7 kg på 6 månader och dom sista 3 har kommit den senaste tiden då jag opererades och har varit sjuk mm. Det här har gjort så att jag nu har beslutat mig för att lägga medicinen åt sidan och försöka jobba med mig själv. Min nya medicin blir träning och rätt mat. Jag kommer att få hjälp med detta nu när jag tränar såpass mycket. Det känns både bra och dåligt att jag har slutat med medicinerna. Jag känner att jag har blivit mycket mer känslosam och tål inte alls mycket innan det brister. Allt smågnabb tär på mig just nu.. Men jag kan inte låta medicinerna förstöra min fina viktresa mot min drömkropp. 

Jag kämpar vidare och hoppas att folk runt omkring kan acceptera situationen och hjälpa mig med det här.

Jag har även hunnit anmäla mig till Årefjällsloppet 35. Det går nästa fredag i Åre eller Vålådalen, troligtvis Vålådalen. Jag är osäker på om det kommer att bli original distansen 35 km nu när loppet troligen flyttas. Men jag är iallafall anmäld till loppet och hoppas att inte biverkningarna av att jag slutat med mina mediciner ska sätta stopp för mig. Jag har nämligen tappat balansen och ser inte klar när jag anstränger mig. Vilket är jobbit när man åker skidor. 

På lördagen går Årefjällsloppet 75 (det stora). Där ska jag hjälpa Etixx Ski Team att langa dricka, precis som jag gjorde under vasaloppet. Det ska bli spännande.

Lördagen kommer att avslutas med en bankett och prisutdelning. 

Nu ska jag nana kudden så jag är pigg imorgon, så jag orkar träna ett gött pass och göra mamma glad (städa). Godnatt!

BTW

Jag har gått ner 2 kg den senaste veckan med rätt träning och rätt mat - utan medicinerna!