lördag 24 januari 2015

The true story

Jag känner att jag måste skriva av mig lite. Börjar bli lite för mycket personal stuff på instagram och facebook. Det är ju inte alla som orkar med att se sånt så då tar jag upp det här istället, så kan ni som vill läsa. Och ni som är nyfikna och snackar om mitt förhållande med Rasmus, här har ni min story! Jag tar allt från början. Det kommer bli lite rörigt, men det får ni stå ut med.

Jag har alltså levt i ett distansförhållande med Rasmus sedan Juni 2013. Det har varit kämpigt men vi har för det mesta fått det att funka. Det har tagit hårt på både mig och Rasmus och nu har vi kommit till den punkten att vi inte klarar av det längre. Vi har alltså gått skilda vägar. Det är hårt. Under ett och ett halvt år har man inte bara lärt känna varandra innan och utan, man har gett sin partner en extra familj. Vi hann även att skaffa två små kaniner tillsammans. Vi hade hunnit bli sambos.

Kärlek är ju inte alltid en dans på röda rosor, och ibland går allt helt fel. Det hände alltså grejor som är det värsta man kan göra mot sin partner. Det satte sina spår. Tillit fanns inte där och det är A & O om ett förhållande ska fungera.
Ändå tycker jag att vi hade en helt underbar vecka på Teneriffa. Jag kände verkligen att jag började få tillbaka min tillit till honom. Det varade inte så länge. Han åkte till Dubai, Australien och Bali och där tog det slut. Vissa saker har fått mig att förstå att människor inte alltid är den man tror. Jag förstod detta när han ännu ett år åkte iväg till andra sidan jorden (det gjorde han även 2013). Ännu en gång utan mig.
Visst, jag ska låta han åka iväg på sitt och jag på mitt, men efter vad som hände när han var iväg året innan så var det svårt för mig. Speciellt när det fanns ett löfte om att inte åka tillbaka året därpå.

Detta satte sina spår och jag blev allt mer och mer osäker. Frågade ut Rasmus mer och mer. Vilket gjorde att han tröttnade på det hela, vilket jag förstår. Det hade jag också gjort. Men jag hade aldrig gjort så att han inte kunde lita på mig. Jag hade aldrig varit otrogen.

Nu är saker som det är och vi ska inte vara tillsammans. Det fungerar bara inte. Jag vill inte att folk ska gå runt och snacka om varför och vad som har hänt, så att allt ska bli fel. Så här har ni min story och den står jag för. Sen om Rasmus vill komma med sin story är upp till honom.

Jag känner iallafall att det är skönt att vara singel och bara få fokusera på mig. Med en svår depression och studier att slutföra så har jag mer än nog. Jag har en termin kvar och vill verkligen klara av den. Det är inte alltid lika lätt att sätta sig med en bok i tystnad och bara läsa. Alla tankar hamnar per automatik på vad som hänt.
Just nu önskar jag bara att jag kan släppa allt det här och inte få fler frågor om mig och Rasmus.. Jag vill bara vara Malin, 19 - snart 20år som bor i Anderstorp och pluggar beteendevetenskap. Singel men inte sökande.


2 kommentarer:

  1. Malin, jag beundrar dig. Se till att fokusera på det som är viktigt: att du mår bra och att du klarar skolan. Och sen kommer allt annat lösa sig. Ta hand om dig <3

    SvaraRadera
  2. Jag tycker du e jätte fin<3 Alla de som skriver fula saker till dig ÄR bara avudsjuka på dig. För hade du varit ful mm...hade de aldrigt tittat åt ditt håll. Egentligen är de dem som mår dåligt. Jag vet att det är jobbigt, men försök att inte bry dig:)...//kram mamma till en 16-åring och en 22-åring

    SvaraRadera