Hemmagjord sushi

Den sista veckan har jag varit ute och ätit sushi två gånger. För att göra det mera ekonomiskt och lite mer spännande så testade jag idag att göra hemmagjord sushi. Det blev riktigt gott! Det smakar som de man kan få på resturang och ser nästan lika fina ut! Tänkte lägga ut lite bilder och om någon är intresserad av hur jag gjorde så kan ni bara kommentera eller skicka att mail till Malinjjhenaes@gmail.com :) 

Fuck mobbning - Facebook sida

Jag har valt att starta en grupp som heter "Fuck mobbning" på Facebook. Tanken är att få stöd och hjälp att göra detta problem uppmärksamt i dagens samhälle. Att det är dags att man sätter ner foten. Mobbningen kommer nog aldrig att försvinna helt, men det kan bli betydligt mindre. Hjälp till och stötta detta "projekt". Gå in på https://www.facebook.com/fickmob & gilla sidan. 

Tillsammans mot mobbning! 

Spännande telefonsamtal & sushi

Idag har jag varit riktigt, riktigt trött. Vi kom hem kl 04.30. Så jag fick sova några timmar innan det var dags för en ny dag med speedway. Rasmus sista tävling för i år. 

Trött som jag var så la jag mig i bilen för att sova en stund innan speedwayen skulle dra igång. Jag somnade och sov som en sten. Jag vaknade först till matchstart. Då fick jag ett mycket trevlig samtal. Vem det var och vad det handlade om kommer komma i ett senare inlägg. 

Efter det rullade bilen till Esbjerg för att äta en bit mat. Det blev en favorit, running sushi. Jag fick äntligen träffa Kirstine igen och verkligen prata ut.

Trots att jag har varit så trött har det ändå varit en mycket bra dag. 

Speedway med min svullna läpp :) 

Sushi, running sushi! 

En fin vän! 

Live update from Wittstock - Speedway

Just nu befinner jag mig i Tyskland för att heja fram pojkvännen Rasmus i hans näst sista tävling denna säsongen. Med tanke på hur svårt det är att hitta någon uppdatering härifrån, för er som sitter hemma, så fixar jag det! :)

19:45 - förarpresentation 

20:10 - traktorer på banan ( i Tyskland har man inte bråttom...)

20:22 - förarna till heat 1 presenteras.

20:46 - Rasmus har tagit 1,5. Bild på samtlig heat kommer inom kort :)

20:54 - förarna för heat 8 har presenterats. Jag missade poängen på de två första heaten. Ska se om jag kan hitta någon jag kan fråga. Inte så lätt i ett icke engelsk talande land..

21:15 - efter 8 heat 

1. M.Staszewski 3,X

2. S.Ermilenko 5,3 

3. K.Huckenbeck 0,4

4. R.Jensen 1,5 

5. M.Schultz 4,1 

6. T.Suchanek 2,2 

7. S.Ulamek 4,0

8. M.Thörnblom

9. E.Sayfutdinov 5,5

10. T.Busch 1,2 

11. C.Vissing 3,4

12. K. Wölbert 0,1 

13. R.Okoniewski 4,0

14. V.Belousov 5,1 

15. M.Zetterström 3,5 

16. K.Puodzuks 1,2 

17. T.Kroner 0,3

18. J.B.Monberg 2,4 

19. S.Mauer 3,1

20. A.Thomsen 5,5

21. S.Burza 2,4

22. S.Melnychuk 4,3 

23. R.Benko 0,X 

24. R.Haupt 1,2 

Grupp 1 = förare 1-6

Grupp 2 = förare 7-12

Grupp 3 = förare 13-18

Grupp 4 = förare 19-24

21:29 - iskallt 

22:01 

22:48 fortfarande iskallt! 

00:00 - nu rullar bilen mot Danmark igen. 

1. Emil Sayfutdinov 

2. Anders Thomsen 

3. Sebastian Ulamek

Krafttag mot mobbning - Värnamo Nyheter

Idag kan ni läsa om mig i lokaltidningen, Värnamo Nyheter. På måndag kommer det även att tas upp i TV4's Nyhetsmorgon. 

Ni kan läsa mina egna ord här: http://malinjjhenaes.blogspot.se/2014/09/att-leva-med-en-sjukdom-som-aldrig.html?m=0

Energy Armor ambassadör

Jag har fått väldigt många frågor ang. Energy Armor. Det är verkligen jättekul och fortsätt att ställa frågor (malinjjhenaes@gmail.com). Jag ska försöka att svara på alla era frågor! 

Vad har du för relation till Energy Armor? 

Jag är ambassadör åt Energy Armor. 

Har du märkt någon skillnad sedan du började använda Energy Armor? 

Ja, det har jag verkligen gjort. Först använde jag ett armband och tyckte till viss del att jag blev piggare. Sedan läste jag på lite när jag blev ambassadör och beslöt mig för att testa två. Jag fick mer energi och orkar med alla vardagliga sysslor + träning. Dessa saker var nästintill omöjligt för mig att orka med innan med tanke på att jag äter antidepressiva mediciner. 

Hur många armband har du? 

Jag har 3 st men använder endast två åt gången. 

Känner du andra som använder Energy Armor? 

Ja, alla i min familj gör det. Min pojkvän är speedwayförare och använder också EA. Han är väldigt nöjd! 

Hur många joner är det i Energy Armors Armband? 

I silikonarmbanden som jag använder är det över 3000 negativa joner. Det finns även stålarmband med ca 6800 negativa joner. 

Varifrån får man positiva joner? 

Från t.ex. mobiltelefoner, datorer och annan trådlös trafik.

Varför behöver man negativa joner?

För att cellerna i vår kropp ska fungera så optimalt som möjligt så ska jonerna har ett så neutralt läge som möjligt. Vid ett överskott kan man i många fall drabbas av försämrad sömn, stelhet, värk, stress och oro. 

Hur ofta använder du Energy Armor armband? 

Jag använder 2 st 24/7. 

Flög iväg & blev överraskad

I tisdags flög jag ner till Danmark för att umgås med min kära pojkvän och se hans sista speedwaytävlingar den kommande helgen. En i Tyskland och en i Danmark. Det ska på sätt och vis bli skönt att det snart är över. Dels för att jag får umgås mer med honom men också för att jag slipper vara orolig för att han ska krascha varannan dag. 

Så för att vi skulle få lite egentid tillsammans så var vi på spa igår. Rasmus hade planerat dagen som en liten överraskning i dessa tuffa tider. 80 minuters massage och några timmar till i det otroligt fina wellness området på Rømø, helt fantastiskt. Efter det begav vi oss till Esbjerg för att äta lite. Kunde inte blivit bättre för jag fick nämligen sushi, running sushi! Min favorit. Gårdagen var helt fantastisk!!

Tyvärr lyckades jag bli förkyld i tisdags så har haft två icke planerade vilodagar. Förhoppningsvis ska jag klara av att springa lite intervaller idag. Håller tummarna.

Har även fått en del frågor om mig och mitt sammarbete med Energy Armor. Inom kort kommer jag att svara på alla dessa frågor! 

Because I'm happy

Vilken underbar och slö dag. Jag har varit utanför dörren en gång, det var när jag skulle handla. Annars har jag bara legat i sängen eller soffan och kollat på film/tv. Det var verkligen behövligt efter denna veckan. Lyckorus! 

Imorgon är det en ny vecka och jag är riktigt taggad inför morgondagens cardio / abs pass. Mitt favorit pass! Älskar måndagar, tro det eller ej! 

Godnatt härifrån! 

Vilodag, du älskade vilodag

Rubriken säger det mesta. Äntligen är det vilodag. Inte för att jag inte gillar att träna men känner verkligen att kroppen behöver vila nu. Har varit en hård vecka. Det har varit lite sådär med dieten den här veckan, men det är bara att ta nya tag nästa vecka.

Min dag kommer jag spendera i sängen. Jag ska ligga här och planera nästa vecka. Måste få till det med kosten eftersom jag inte är hemma nästa vecka. Antingen är jag i Göteborg eller så är jag i Danmark. 

Tänkte även att ni skulle få komma med förslag på vad jag ska skriva om här på bloggen. Tänkte kalla det för "veckans kommentar". Det kan vara allt möjligt. Om det är något ni vill veta om mig, om ni vill ha tips på nyttiga recept eller om ni vill ha tips på någon träning.. Kommentera eller maila malinjjhenaes@gmail.com. Detta tänkte jag göra en gång i veckan, men om det blir många kommentarer så försöker jag självklart skriva flera inlägg! Så sätt igång hörni :) 

Bakdelen växer & jag är tacksam

Då var dagens först pass avklarat. Fick till ett riktigt bra pass idag. Mina ben kändes piggare än på väldigt länge. Så var det också. Nytt PB i squats (knäböj)!! Jag hade en genomsnittspuls på 160 - 55 minutter effektiv tid - förbrände 253 kcal. 

Dagens pass i bild & ord: 

1. 20 minuter crosstrainer.

2. Squats (knäböj) x 100

3. Benspark/rygglyft x 200

4. Good mornings x 100

5. Benspark med vikt x 50

6. Squats (knäböj) x 100 

7. Intervaller 

 

Sen vill jag passa på och tacka alla för alla kommentarer, meddelanden mm efter gårdanens inlägg. Det betyder jättemycket! 

Forma rumpan

Som ni säkert förstår (med tanke på rubriken) så är det idag dags för legday, med fokus på rumpan. Det är något jag gör 2-3 gånger i veckan. Inget pass är det andra likt. Jag varierar hela tiden för att inte tröttna. 

Jag börjar alltid varje pass med någon slags uppvärmning. Mest för att få upp pulsen, tagga till och undvika eventuella skador. 

Sedan kör jag vidare med massor av övningar. Jag försöker hela tiden att ha med en ny övning. Om ni tycker det är svårt att komma på nya övningar så tipsar jag er om att söka efter det på youtube eller instagram. Där hittar jag väldigt mycket nytt. 

Har några favoriter som alltid är med. Ska försöka ta lite bilder på dessa under dagens pass. 

Ett annat tips är att skaffa en pulsklocka. Den kan du starta när du påbörjar en övning. När du sedan avslutar övningen så pausar du. Då får man veta sin effektiva tid. Jag kan ibland vara på gymmet i 2 timmar, men har endast varit aktiv i 1-1,5 timme. Det beror ju på hur intensivt man kör och om man hittar någon att prata med, haha! 

Nu är det dags, jag mot ett brutalt benpass... 

Att leva med en sjukdom som aldrig försvinner..

Jag hade aldrig trott att det här skulle drabba mig. Aldrig. Jag var ju alltid den där tjejen som klarade allt, som kunde ta sig igenom alla problem. Hon som alltid fanns där för alla. Ni vet den där tjejen som står upp för sin sak, som får mothugg, men alltid visar sig stark. 

Livet är inte alltid så enkelt. Dagarna kommer, dagarna går. Man får positiva och negativa besked. Våra närmsta försvinner en efter en. Alla ska vi samma väg, någon gång. 

För mig har mina första 19 år varit upp och ner. Jag brukar jämföra mig själv med den norska naturen, höga berg och djupa dalar. Så har det varit från min första skoldag. Jag har alltid varit en glad och positiv tjej, för det mesta iallafall. Jag ville alltid hjälpa till och att saker ska bli så bra som möjligt. Jag gjorde det som krävdes.

Alla människor passar inte ihop. Vissa blir bästa vänner på en gång, andra blir som hund och katt. 

Skolklasser delas in i grupper. Inte av lärarna, utan av eleverna själva. Vem har flest dockor? Vem har snyggast kläder? Vem har dom coolaste skorna? Vem kan springa snabbast? Vem hoppas längst? Vem är bäst på fotboll? Detta är något alla klasser har. Det hade även min klass. När jag var sådär liten så var jag väldigt stark för min ålder. Både fysiskt och psykiskt. Jag hade två äldre syskon som jag brottades med. Detta gjorde att folk backade när jag kom. Jag var nog den där pojkflickan. Tjejerna ville helst inte vara med mig eftersom jag hellre kollade på filmer om bilar än en film om barbie. Killarna kunde ju inte umgås med en tjej, ni vet "tjejbaciller". Jag hade en vän, Josefin. Vi var bästa vänner. Vi var med varandra dag ut och dag in. Men vad hände när hon var sjuk? Eller om vi började bråka? Jo, jag blev ensam. Ensam och övergiven. 

Såhär var mina första 7 år i skolan, inklusive förskolan. Jag hade alltså en äkta vän. Henne tog dom ifrån mig. Dom satte oss i olika klasser. Jag gick i 7C och Josefin gick i 7A. Alla andra fick gå med dom som de hade önskat. Men inte jag, jag som bara hade en. Detta resulterade i att jag hade det svårt med skolan. Jag fick aldrig någon ny "bästis". Jag blev helt plötsligt en blyg och tillbakadragen tjej. En som inte tog första steget. Alla andra hade sina närmsta kompisar medan jag var den ensamma. Jag började helt enkelt att hata skolan. Jag gick inte dit. Om jag gick dit så vägrade jag att gå till klassrummet. För jag kände mig bara som en ensam tjej utan vänner. Jag började fundera på vad det var för fel på mig. Varför var det ingen som ville vara min vän? Dagarna gick, veckorna gick och jag trivdes sämre och sämre. Jag började må dåligt. Jag kände mig så ledsen hela tiden. 

I samband med detta började jag tröstäta. Jag tänkte inte alls på vad jag stoppade i mig. Jag ville bara att smärtan skulle försvinna. Det gick så långt att jag skar små jack i min handled för att få bort smärtan i hjärtat. Så här var mitt liv i 3 år. Jag började ifrågasätta min egen rätt att leva. Var det någon som skulle sakna mig? Varför ska jag vara här? Ingen bryr sig. 

Jag hade hela tiden en tanke på min kära mormor som gick bort 26/3 2008. Jag kanske skulle få komma upp till henne om jag inte var kvar här nere på jorden. Hon var ju min favorit. Men en dag satt jag och tänkte, skulle hon vara stolt över mig om jag gjorde så mot mig själv och mot mina närmsta. Det skulle hon INTE.

Efter ett tag började jag gymnasiet, linje estet musik. Fråga mig inte varför jag valde det. För jag kände ju ingen där heller. Jag hoppades på en nystart. Det blev ingen nystart. Under de tre åren som jag mådde som värst så hade jag ätit upp mig själv till 84,4kg. En siffra jag aldrig trodde att jag skulle se när jag ställde mig på en våg. Detta fick jag också höra och läsa. Folk viskade tjockis eller pekade på en och skrattade eller varför inte kolla snett på mig? Vissa skrev meddelande på facebook, andra skrev anonyma mail. Detta klarade jag att leva med i 1 år. Sedan fick jag nog. Gislaveds gymnasium var ett rent helvete i mina ögon. Jag ville absolut inte tillbaka. 

Jag skrev ut mig från skolan och började läsa på distans. I samband med det började jag ta tag i min kropp och mitt liv. Men hur mycket jag än gick ner så kunde jag inte se det på mig själv. Det kan jag inte än idag. Jag ser samma "tjockis - Malin" i spegeln nu som då. Jag tänker fortfarande på alla hemska människor som behandlat mig som skit. Än idag kan jag fundera på vad jag har gjort för ont mot dessa människor. Jag kan ifrågasätta min egen rätt att leva. 

Alla dessa människor som varit så otroligt elaka mot mig, dom körde mitt självförtroende rakt ner i botten. Jag kan inte se något positiv med mig själv. Jag kan inte tycka om mig för den jag är. Jag är hela tiden misstänksam. Är folk ärliga eller spelar dom ett spel där jag är en spelpjäs? 

Detta är något som tagit skada på mig. Jag har svårt att älska min egen pojkvän. Jag är hela tiden misstänksam på vad som händer. Jag ifrågasätter allt. Tänk att alla de där människor som bara har sätt mig som ett offer, att dem har gjort allt det här mot mig. Det är ju svårt för mig att förstå att någon kan älska mig, när jag inte ens älskar mig själv. 

För 4 veckor sedan var jag så långt nere att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag grät. 24 timmar om dygnet rann tårarna ner för mina kinder. Jag ville inte straffa mig själv. Jag vet att jag har en familj och några få vänner som stöttar mig i vått och torrt. Så jag sökte hjälp. Eller inte ens det var jag kapabel till att göra. Mina kära föräldrar kontaktade en speciallist som jag träffade. Det tog honom ca 30 minuter att säga vad det var för "fel" på mig. "Du är i en svår depression, Malin". Orden ekar fortfarande i mitt huvud. Tänk att människor kan vara så hemska. Tänk om alla bara kunde hållit käften med alla deras negativa kommentarer. 

Nu när jag tänker på dessa människor så blir jag både arg och ledsen. Jag skulle så gärna visa för dem vad de har gjort mot mig. Hur dom har pressat mig så långt ner med kommentarer om mitt utseende eller mitt sätt att leva. 

Att nu äta mediciner för denna depression känns tro det eller ej bra. Det hjälper mig att få bort hatet mot mig själv. Det känns också otroligt bra att jag har hittat en psykolog som hjälper mig igenom allt detta. Tänk om jag kunde fått den hjälpen vid ett tidigare skede. Då kanske det inte hade gått så långt.

Det är med tårar i ögonen som jag snart trycker på "publicera" knappen och öppnar mig för alla. 

Men jag måste få tacka alla som har hjälpt mig, varit där, försökt muntra upp mig, älskar mig; Mamma, pappa, Majken, Axel, Rasmus, Hanna, Faster Karin, Jytte och massa andra underbaringar! Jag älskar er alla och lovar att kämpa livet ut. 

Kampen mot depressionen fortsätter!

Bloglovin

Follow my blog with Bloglovin

I'm back!!

Efter många funderingar så har jag nu kommit fram till att börja skriva här igen. Känns väldigt bra och jag är mer motiverad än någonsin.

Den här gången kommer jag skriva om allt mellan himmel och jord, även sånt som händer i mitt liv nu och sånt som har hänt. 

Hoppas ni gillar det, annars gör ni det inte.. haha!